Efter ett långt och strävsamt liv har Janet Holmstedt, född Zeijon, avlidit. Hon lämnar en stor familj med barn, barnbarn och barnbarnsbarn som närmast sörjande efter sig.

Janet Holmstedt

Janet föddes 1937 vid Kallbäck i Bäck. Trots att hon kom att bo större delen av sitt liv i Djupviken i Torsåker var hon sin barndoms by trogen och behöll ett genuint intresse för Bäcks historia. Kanske hade det att göra med hennes goda minne, hennes stora hjärta och att hon, som hon själv uttryckte det, hade rottrådar i flertalet av byns gamla gårdar. Janets kunskaper om äldre tider, husen och släktskapen uppdagades för allmänheten när boken Byn där dörrarna aldrig stängdes skulle skrivas. Förarbetet till boken gjordes i studiecirkelform och där var Janet en outsinlig källa i samtalen. Många av hennes minnen och berättelser finns bevarade i boken.

I Torsåker drev Janet under många år tillsammans med maken Olof ett lantbruk. Det var en fruntimmersladugård som Janet sa. Olof jobbade ofta veckor i sträck i skogen långväga från hemmet vintertid. Och då var det inte bara hushåll och fem barn att sköta för Janet utan även allt vad en ladugård med 65 kor krävde. Det var många magar som skulle mättas.

Glädjen till mat och matlagning behöll Janet genom hela livet. Och uttalandet ”Jag var nog född hungrig jag” är inte bara ett bevis på detta utan också ett exempel på hennes humoristiska sida. Hon samlade gärna sin stora familj för middag. Att steka köttbullar på 2 kg köttfärs åt gången var inget ovanligt. Skrattande beskrev hon också det pannkaksträsk hon på senare år hamnat i och de oräkneliga laggar hon stekt och serverat med grädde och jordgubbssylt till familjens små. Ofta anlitad som barnvakt som hon var åt barnbarn och barnbarnsbarn höll hon sig med både kaniner och en stor leksakslåda. Det ger en vink om hennes genom hela livet bevarade barnasinne och orubbliga kärlek till familjen.

”Jag älskar att betrakta dig, hundraåriga träd,
översållad av knoppar och skott som vore du tonåring.
Lär mig hemligheten att åldras så,
öppen mot livet, mot ungdom och drömmar,
med vissheten att både ungdom och ålderdom
bara är ett steg mot evigheten.”

Dom Helder Camara